Jag ar verkligen mycket glad att jag kan gora den har resan men ibland blir det lite for mycket, ska nu gnalla lite sa kanns det battre sen!
Matatu eller minitaxi som det heter i Uganda, en minibus gjord for 14 passagerar. Jag har akt en med 27 pers i, kan ni tanka er hur bekvamt det var. Eller nar jag satt bredvid en tant med 4 barn utan eget sate, det ar ju harligt for henne att ha en stor familj, trist bara att jag maste dela sate med tva av dem. Eller nar bakluckan inte gar att stanga och man far sitta och andas avgaser i fyra timmar om man sitter langst bak. Eller att alla stirrar och pratar om mig och skrattar for att jag ar den enda vita som akt pa typ fyra veckor. Eller en karl som sitter framfor mig och spottar ut genom fonstret sa det hanger pa rutan dar jag sitter. Eller att man ar tackt av ett lager av rott damm nar man kommer fram (Uganda ar torrt, dammigt och jorden ar rod).
Maten ar en annan kalla till lite missnoje emellan varven. Det ar typ kolhydrater med fett och lite olja pa toppen som ar grundutbudet, det ater man med grillat kott eller kottgryta. Om jag fragar efter en sallad eller gronsaker tittar dom pa mig som om jag kom fran mars. Det ar inte normalt att ata gronsaker om man har rad med kott, att vara halsosam ar ett okant fenomen.
Eller min favorit, den typiska konversationen med en Kenyan eller Ugandaian man moter pa buss eller gata:
Infoding: Vit person hur mar du?
Jag: Bra tack, hur mar du?
I: Bra tack, var kommer du ifran, vit person?
J: Sverige
I: Jaha, Schweitz!
J: Nej, Sverige.
I: Ja, Schweitz.
J: Mmmm
I: Vit person vad tycker du om Kenya / Uganda.
J: Vackert (och har valjer jag att inte vara arlig och beratta hur trott jag ar pa den har typen av samtal.
I: Visst ar det varmt har, ditt land ar kallt.
J: Ja pa vintern ar det kallt men pa sommaren varmt.
I: (Tveksamt skratt) Ditt land ar kallt!
... och ja sa kan det fortga ett tag - ar sa extremt trott pa att alltid bli tilltalad mzungu="vit person", jag ar inte en manniska utan en vandrande cirkus / kassako.