fredag, september 29, 2006

Kackerlackorna ar stora som kattungar

Jag har nu mott mina forsta kackerlackor, inte att leka med... En satt framfor sovrumsdorren nar jag skulle ga oh lagga mig. Ett litet projekt att jaga ut den genom ytterdorren kan jag saga. Den maste ha varit sjuk for den var slo, har hort att man inte ska doda dem da kanner typ 20 till lukten kommer for att kannibalfesta pa sin kompis. Var lilla mini-apa som vi nu matar med supersot baby-grot vaxer och vi ska prova med fast foda. Jag och Lydia har jagat syrsor, ganska svart, dom hoppar snabbt som bara den. Fick en till slut men trots att jag har rullat den i den sota groten verkar babis-apan inte intresserad.... Konstigt?!

Har dessutom haft magsjuka efter att ha atit gamla rester i kylen, oops - men har nu aterhamtat mig. Har i dag varit till narmsta "stad" och hyrt videofilmer, sa i kvall blir det amerikansk action. Utbudet var inte direkt stort, mest valdsfilmer och nigerianska sapor (dom var killen i videobutiken extra nojd med, visade ett smakprov, det gav dock tyvarr inte mersmak). Mr och Mrs Smith blir det i kvall, med popcorn och chips.

onsdag, september 27, 2006

Lite bilder....

Lydia fran england tar hand om bushbaby-babisen som har slutat ata.

Utsikten fran verandan mot stranden, schysst frukost till ljudet av vagorna.


Den beromda Angolan Black and White Colobus. Finns bara i den har skogen i hela varlden i ca 5000 ex. Skogen haller pa att forsvinna och da forsvinner aporna ocksa, dom kan inte byta matvanor. Ganska skygga och med stor integritet, haller avstand till manniskor. Hade tur har, den satt och at frukost pa var veranda - det hander inte sa ofta.

tisdag, september 26, 2006

en apa och stranden


måndag, september 25, 2006

Svenskmote

Det har varit fel pa en satellit sa inget internet i helgen. Jag har snorklat och varit ut pa bar. Druckit lokala olet Tusker (ljust och blaskigt, precis det jag gillar) och atit en underbar kott-middag pa en restaurang med Banoffiepie - det ar ganska brittiskt har - till efterrratt. Pa lordag var jag pa en bar och drack en ol med en annan volontar nar jag helt plotsligt hor en tjej prata svenska alldeles bakom mig, da vander sig en karl bredvid mig i baren om och borjar prata svenska med henne. Ove fran Lycksele hade varit har sen 60-talet och hade en ratt overlagsen imperialistiskt stil. Berattade dessutom for mig att han brukade doda apor, ganska osmart att saga till nagon som jobbar for en organsiation som forsoker radda dem?! Sandra fran Umea var har och halsade pa sin Kenyanska pojkvan, ett roligt sammantraffande... Nu ska jag ata lunch och kocken fragade om han fick lana pengar av mig i lordags, nagot som ar totalt forbjudet enligt reglerna har, sa efter en del angest sa sa jag nej - undra om han har spottat i min mat som tack?

torsdag, september 21, 2006

Jevlar ocksa...

... nu ar jag irriterad sa in i bomben. Har tagit jattemanga roliga kort och fatt hit vaskan (vilket ar bra!) sa nu har jag sladden och skulle lagga in bilder - den forbannade skitdatorn kanner inte igen min USB-device, BORING!! Vet inte riktigt hur jag gor nu, jag har dessutom ingen adapter sa jag kan inte ens ladda kameran, sa det blir val inga mer kort, alls, pa hela resan!
Hur gjorde ni ANdrea, forde ni over direkt fran kamera till dator utan problem?

I dag har jag sett tva 50-ariga tyska kvinnor vara astankade och hangla med 20-ariga svarta man pa stranden. Prostitution ar ett stort problem har, hiv och aids ocksa... Hur tanker folk?

Annars allt bra, fick fragan om vad jag vantat mig av Kenya innan jag kom av en som jobbar har, jag kande mig ganska skamsen nar jag berattade att jag trodde det skulle vara som Marocco (min enda tidigare upplevelse av Afrika) - smutsigt och med otrevliga manniskor, ogastvanligt och struligt att gora typ allt man vill, en pars att handla ngt tex. Det var ju skont att fa beratta att allt verkligen kanns precis tvartom nu nar jag ar har.

onsdag, september 20, 2006

Instangd i apburen

I dag har jag arbetat med djuren, mata ar "the big event" i den arbetsuppgiften. 04.00 ringde klockan och Bush Baby-babisen skulle da matas med mjolk ur en spruta. Jag kan saga att jag pa allvar ifragasatte vad jag gor har nar jag stapplar tvars over en knallmork gard till vetrinarkliniken for att gora detta helt pa egen hand mitt i natten, mitt i Afrika, med vem vet vilka ormar och spindlar pa lur i buskarna.
Men pa morgonen nar det var stralande solsken pa den absolut vackraste strand jag nagonsiin sett 20 meter fran den veranda dar jag ater frukost, da verkade allt vettigt igen. Men matning 4AM var bara borjan... Det finns en inhangnad med apor som man forsoker ateranpassa till vilt liv och dessa skulle jag alltsa fa vara med och mata i dag. Det ar dubbla dorrar sa att ingen ska smita, jag gar in i en slags sluss och laser dorren bakom mig, sedan oppnar jag dorren in till aporna. Mat tanker dom och kommer rusande, jag blir lite skarrad men gor mitt basta for att spela oberord infor John som jobbar har och som var med. Da kommer en vild apjavel och borjar hoppa och skrika ovanpa buren och en av dem i buren blir sa uppjagad sa han borjar klattra pa mig och jag blir sa uppjagad sa jag borjar skrika. Dessutom har apan som nu klattrar pa mig ett mycket ofrascht sar pa benet. Jag var inte alls nojd... John sager lugnt med sin savliga afrikanska stamma, I'll help you, move back - ratt liten trost med tanke pa att han ar utanfor apburen och move back innebar att faktiskt ga langre in till fler galna apor, allt medan den skrikande hannen, som formodligen haller pa och visar att han ar chef, fortsatter att skrika och hoppa sa hela metallburen skakar. Till slut hoppar bensaret bort fran slussen sa jag kan kliva in dar och lasa till aporna och komma ut i frihet igen! Jag kan saga att jag kommer inte att stalla upp frivilligt pa apmatning igen!
Eftermiddagen var mycket lugnare, jag planerade mitt projekt (som jag ska jobba med tiden jag ar har) tillsammans med Hamici som har hand om utbildnngen av skolbarnen som kommer pa studiebesok. Jag ska satta ihop ett studiematerial till besoken och aven styra upp hur man ska genomfora turer ut till skolor for att forelasa, kanns riktigt kul faktiskt.

tisdag, september 19, 2006

Missing bags with British Airways

Efter en ratt stressad avfard (tidsoptimist som vanligt) stod jag och funderade pa om jag skulle checka in vaskan hela vagen till Kenya eller hamta ut i London och checka in igen. Killen pa Arlanda overtygade mig om hur bra det var att skicka hela vagen - BULLSHIT ar min enda kommentar till det! Visst lattsamt i London, bara handbagage, ingen vantan, taxi till hotellet taxi tillbaka pa planet till Nairobi allt flyter pa bra tills jag star vid bandet i Nairobi och vantar pa vaskan. Det som gar forbi typ tre ganger innan jag ens fattar att jag bor lasa ar en skylt dar det star "Missing bags with British Airways" och som nummer 6 pa denna schyssta lista hittar man Andersson, Katrina - TJOHO! Det galler att vara tacksam for det lilla; uppskattar verkligen att jag ar i ett land dar man pratar engelska, en hjalpsam person styrde upp det hela och jag akte vidare till Mombasa. Ar nu framme pa apstationen, det regnar och vi har studiebesok fran en skola men dom kollar pa video just nu. Alla ar mycket trevliga och trots att jag ar trott sa in i bomben kanner jga mig ratt positiv. Basic men rent, jag bor med tre andra i ett rum och dusch+toa utanfor, det funkar bra. Vaskan kommer pa torsdag och som min trevliga taxichauffor sa: battre att vaskan ar "lost" an jag, jag kan kopa en ny likadan vaska men det finns bara en av mig.
Slutligen aterigen ett stort tack till Anders som skjutsade till flygplatsen och vantade med mig nar planet var forsenat - det kandes mycket bra att slippa den biten av resan helt solo... Stor kram!

fredag, september 15, 2006

Fredag, nedräkning och mycket SKÄRRAD...

Provar ett sista inlägg från Sverige, nästa gång jag skriver kommer det att vara från Diani Beach söder om Mombasa i Kenya med apor springandes runt benen(?!)... Är rätt rejält NERVÖS just nu!!! Kolla in länken "Apstationen" - korten från stranden känns ganska lockande i alla fall (>volunteering >photos of the trust).